Dikter

Här hittar du dikter och sångtexter både sådanna jag själv hittat på internet men också sådanna vi fått av andra. Om du hittar en dikt eller sång här som det står "författare okänd" under och du vet vem som skrivit den så hör av dig till oss så vi kan skriva dit namnet. Nya dikter läggs in längst ner på sidan.

 

Pappas dikt till dig.

Varför flödar våra ögon av tårar
Varför skriker våra hjärtan av sorg
Varför gör det så ont, så ont
Varför är luften tung att andas
Varför känner vi ingen hunger
Varför känner vi ingen törst
Varför känner vi ingen lust
Varför är vi ensamma kvar
Varför kom du inte till oss
Varför…

Du var alla andras stöttepelare
Du fanns där för så många
Ditt hjärta hade en plats för alla
Du lämnade ingen oberörd
Du ville ge av dig själv
Din omtanke omslöt så många

Så varför avskärmade du dig
Varför slöt du dig
Varför visade du inget
Varför fick vi inte hjälpa dig
Varför…

Mamma och Pappa
 

 

Denna underbara dikt har jag fått av en änglamamma. Tack Marie-anne!

 

BREVET FRÅN HIMLEN TILL MIN ÄLSKADE MAMMA

Nu är jag här i himlen och tittar ner på dig,
jag vet och jag känner, hur du saknar mig.
Jag känner av din stora smärta,
som du för alltid har i ditt hjärta.

Jag kom ner till jorden ett litet tag,
detta var en skriven lag.
Min tid på jorden blev inte lång,
jag skulle tillbaka till himlen, nästan på en gång.

Ett lån till dig jag bara var,
och jag kunde inte så länge stanna kvar.
För jag var en gammal själ,
och detta kände du mamma, så väl.

Älskade mamma, när du känner en kärleksfull vind,
är det jag som smeker din tårfyllda kind.
När du känner saknad och sorg i ditt bröst,
är det jag som finns bredvid dig, och ger dig tröst.

När jag står vid din sida ibland,
känner jag vårt starka kärleksband.
Då längtar jag också efter dig,
precis så starkt som du längtar efter mig.

Men varje gång du stilla viskar mitt namn,
känn hur jag kärleksfullt tar dig i min famn.
Känn hur jag ger dig av all min styrka,
och vet att du är den mamman jag alltid ska dyrka.

Älskade mamma, jag ber dig, lev ditt liv fullt ut,
tills den dagen då ditt liv tar slut.
För då min älskade mamma och vän,
ska du och jag åter mötas igen.

Skriven av
Marie-anne Thörnström den 21-4-2003

mamma till Marcus 82-02

 

 

MIN STARKA MAMMA

Min mamma är så stark, det säger faktiskt alla
Men när alla andra sover om natten, har jag sett hennes tårar falla

Under sömnlösa nätter kommer jag tassande på tå
Hon vet inte att jag är där för att hjälpa henne att förstå

Lika ändlöst som strandens vågor och hennes smärta,
Jag vakar över min starka mamma som alltid bär mig i sitt hjärta

Hon bär ett leende, ett leende hon tror döljer.
Men genom himlens dörr ser jag tårarna som följer

Min mamma försöker att hantera döden för att hålla mig kvar.
Men alla som känner henne vet att det är den enda möjlighet hon har

När jag vakar över min starka mamma genom himlens öppna dörr,
försöker jag förklara att änglar skyddar mig nu så som hon gjorde förr

Men jag vet att det inte hjälper, eller lättar bördorna hon bär
Vad hon än säger, hur hon än mår.

Min starka mamma har ett hjärta, för alltid fullt av sår.


Kay Des'Ormeaux, org: "My surviving mom"

 

 

Den här fina texten fick jag i ett mail av svärmor till en kille (Magnus Bygnér) som precis som Christian lämnat de sina alldeles för tidigt.

Vad är döden? Egentligen inget märkvärdigt.

Jag har bara gått in i nästa rum. Jag är fortfarande jag och du är du.

Vad vi var för varandra tidigare är vi fortfarande för varandra.

Tilltala mig med mitt vanliga namn. Tala till mig på samma sätt som du alltid har gjort.

Förändra inte din röst. Gör den inte extra högtidlig eller fylld av sorg.

Skratta åt samma saker som vi brukade skratta åt.

Låt mitt namn höra till vardagslivet, som det alltid har gjort. Uttala det i lätt ton utan spår av någon skugga.

Livet är likadant som det alltid har varit. Dess betydelse har inte förändrats, det fortsätter oupphörligt.

Varför skulle jag vara borta bara för att du inte kan se mig?

Jag väntar på dig under en tid, någonstans mycket nära dig, alldeles runt hörnet.

Var lugn allt är i sin ordning.

Henry Scott Holland 1847-1918, prost i St Paul´s Cathedral, London.

 

 

Gunilla mamma till Rickard 81-05 skickade mig denna underbara dikt som jag gärna vill dela med alla Er andra! Tack Gunilla!

 

             

 

 

En underbar dikt från Barbro, Maries änglamamma. Tack Barbro!

 

Vila i frid av: Anonym

 

Nedför kinderna kommer tårarna alltid att rinna
Ur mina tankar kommer du aldrig att försvinna
Den dagen mina tårar kommer att torka
Kommer jag inte vidare i livet orka

 

I flera år höll jag på att stötta dej
Men en dag hade du försvunnit från mej
Det gick snabbt, hann ej säga farväl
Jag undrade om du hade varit med i något gräl

 

För man blir ju inte bara av med sitt liv
Men du tog ett sånt stort kliv
Du hade det jobbigt i flera år
Jag vet att din själ var fullt av sår

 

Du vilar nu långt däruppe i det blå
Jag ville ej du ett sånt här slut skulle få
Djupt i mitt hjärta kommer minnena alltid finnas kvar
Från den tiden du var så underbar

 

En älskad son, jag älskar dej så
Livet har passerat, en vän som dej kan man aldrig mer få
Nu flyger änglar runt din kropp jämt
Att vi förlorade dej är det värsta som har hänt

 

Alla våra minnen passerar nu förbi
Sörjandes vid din grav kommer jag förbli
Åker överallt till alla platser du vart
Från ögonen rinner det tårar och allt blir svart

 

Det är så svårt att förstå att du ej finns
Ända tills döden i mitt hjärta jag dej minns
Alla våra år nu är ett minne blott
Du ska veta jag aldrig så här dåligt mått

 

I en ring dansar älvorna i skogens glänta
Vill träffa dej, orkar knappt vänta
Och i paradiset flyger änglarna vid din sida
Jag ber varje dag, att du aldrig mer ska lida

 

Du är en fin person som ej förtjänade detta slut
Alla växter har vissnat och dött ut
Det är så tomt och allt känns så grått
Tackar, för den bästa vän jag någonsin ha fått

 

Från Maries änglamamma

 

 

Ännu en fin dikt som min vän Mia skickat till mig. Tack Mia!

 

Det kommer en dag

Det kommer en dag när jag e borta, en dag då mitt liv har tagit slut.

Så länge du minns mig är jag kvar ändå och finns där i din närhet som förut.

Jag finns där i vågen invid stranden.

Jag finns där i vårens varma vind.

Jag finns där och leder dig vid handen ibland.

Jag finns där i tåren på din kind.

Jag finns i en blommas spröda knoppar, i fågeln som sjunger i ett träd.

Jag finns bland de fjärilar som fladdrar omkring på åkrar bland mognande säd.

Jag finns i ett regn som slår mot rutan och i flingor av fallande snö.

Jag finns i musiken som du hör på ibland.

Så länge du minns, kan jag ej dö.

 

Skriven av Birgitta Bäckström

 

NÄR JAG DÖR ÄR JAG ALLS INTE BORTA

FAST MIN KROPP BLIVIT ASKA MIN VÄN.....

TY MED ALLTING SOM SUSAR OCH SJUNGER

SKA JAG KOMMA TILLBAKA IGEN.......

GENOM FÅGLARNAS KVITTER I TRÄDEN

GENOM FJÄRILARS FLADDRANDE SLAG

GENOM FLINGORNAS DANS PÅ DIN RUTA

SKA JAG GE DIG EN HÄLSNING VAR DAG......

OCH NÄR BJÖRKLÖVEN SPRICKER OM VÅREN

OCH DU KÄNNER EN VARMARE VIND

SKA DU ANA MIN SJÄLS ODÖDLIGHET

NÄR JAG DUNLÄTT KYSSER DIN KIND.......

OCH DÅ VET DU JAG ÄR INTE BORTA

NEJ MER NÄRA ÄN DU KAN FÖRSTÅ....

GENOM ALLTING SOM SUSAR OCH SJUNGER

SKA MIN HÄLSNING MED KÄRLEK DIG NÅ.

Författare okänd

 

 

Nedanstående bild och dikt från Margareth Osju Arverud.

 

angbloggf.jpg 

 

 

 

Sorgen behöver tid att sörja

 

Jag svär framför min egen grav
i högsta grad levande.

Jag har blivit levande begravd
i sorgens tomma kista,
obegravd av jordens mull,
utan att lämna efter mig,
memoarer av liv.

Jag vill och behöver inte bekräfta min egen person.
Jag behöver inte ett intyg över mitt hälsotillstånd.
Jag behöver inget friskhetsintyg, ID-kort eller pass.

Jag vägrar att sluta sörja, oavsett vad du än säger,
för jag har lagt min hand på kistans slutna sfär
och stängt locket till livet.

Jag ber dig,
låt min död tala,
låt mig sörja ifred,
tills jag återuppstår från de döda.

 

© Margareth Osju Arverud

 

Änglamamman Marie-anne  har skrivit denna vackra dikt.

 

 

Min vän och jag

  

Jag har en följeslagare och vän,

som hjälper mig att dölja mina sår.

Den är någon som alla känner igen,

det är masken som döljer hur jag egentligen mår.

 

På morgonen när jag vaknar,

är den där och väntar på mig.

Väntar tålamodigt på mig medan min kropp längtar och saknar,

och för ett ångestskrikande krig.

 

Medan kroppen skakar och ångesten faller på,

och tårarna rinner på min kind.

Står den där och väntar till den mig kan nå, och flyta in i

min kropp som en lugn vind.

 

Jag ser på dig att du vill komma,

och bryta min ångestattack.

Du ser på mina ögon så sorgsna och tomma,

och du läser på mina läppar ett ödmjukt tack.

 

Min vän, du vet att du inte kan bestämma,

att du just nu inte kan ge någon tröst.

Jag ser ditt bekymmrande dilemma,

och jag hör långt borta din lugnande röst.

 

När gråten och ångesten stilla ebbar ut,

och jag känner mig redo för en ny dag.

Får du komma till mig till slut,

och jag känner en liten känsla av välbehag.

 

Du är min följeslagare och vän,

du är masken jag sätter på.

För att klara livet om och om igen,

och den svåra vägen gå.

 

Så tack för att jag kan sätta på mig masken ibland,

och skratta och vara social.

Fast hjärtat smulats sönder till sand,

och ångesten i kroppen mal.

 

Min mask, jag beundrar dig,

utan dig kan jag inte leva i livet igen.

Min mask som jag varje dag sätter på mig,

som är min trogna följeslagare och vän.

 

Så tror alla andra, att nu mår hon bra,

hon förlorade sitt barn, men se hon är så stark.

Men det är bara min mask och ja,

som vandrar på en lodrätt mark.

 

Skrivet av Marie-anne Thörnström 7 mars 2007 mamma till Marcus 82-02, alltid älskad alltid saknad.

 

 

 

"Vem får nu se alla tårar" med Wilmer X

 

När jag minns

hur du kom till mig

Dina tårar

dom föll mot din kind

 

Och du lät mig

komma nära dig

Jag var den ende

som förstod

och jag var din

 

Och jag minns ännu nu

Du sa jag var ditt ljus

Men säg mig varför

är jag då ensam nu?

 

Vem får nu se

alla tårar mot din kind?

Vem får nu se dom mot din hud?

 

Vem får ni se

och så läsa i din blick?

Vem får känna dig nu?

Vem är jag nu?

Hur kunde du..?

 

Utan ett ord

utan ett ljud från dig

så visste jag vad du ville ha

Och allt du önska

det fick du av mig

Ja det var vad du själv

satt & sa

 

Och jag minns ännu nu

Du sa jag var ditt ljus

Men säg mig varför

är jag då ensam nu?

 

Vem får nu se

alla tårar mot din kind?

Vem får nu se dom mot din hud?

 

Vem får ni se

och så läsa i din blick?

Vem får känna dig nu?

 

Vem är jag nu?

Vem är jag nu?

Hur kunde du..?

 

Sorgens landskap

 

Om tårar kunde samlas

så blev de till ett hav

Om längtan kunde vägas

så blev den tung som berg

Om saknad  kunde mätas

så blev den djup som dal.

 

I detta sorgens landskap

går jag vilse snart

Söker efter sonen

hittar ingenting

Letar efter vägen

efter någonting !

 

Var ska jag leta

var finns han nu

Sonen som är borta

syns ju ingenstans

 

I detta sorgens lanskap

är det så väldigt tyst

Havet ligger öppet

Berget står så stumt

Dalen är så ändlös

Hittar inte ut !

 

Var ska jag leta

var finns du

Sonen som är borta

Snälla, svara nu!

 

Marianne deValladolid, Mickes änglamamma

 

Steget ut


Hon studerar sin son
Så stor han har blivit
snart vuxen
På vingliga ben ska han skapa ett eget liv
Där ute finns inget skyddsnät
Hon ska försöka finnas till hands om han faller
Men han måste få begå misstag
Hon känner stolthet i bröstet
Vad fort det har gått ändå
När blev han så stor att han ska ansvara för allt han gör?
Hon som minns hans första andetag
Nu ska han dela hennes värld
vuxenvärden
Hon blir lite rädd
Vad finns det för faror som lurar där ute?
Klarar han det?
Hon vet ju hur svårt det är
Hur många misstag hon själv begått
Nej, det kommer inte att bli lätt
Men hon kommer alltid att vara stolt

Han är hennes son, och hon älskar honom

Författare okänd

 

 

Stunder

Det finns stunder som är mörka
Fyllda av gråt och förtvivlan
Man vet inte hur man ska orka vidare
eftersom det tycks omöjligt
Men livet stannar inte upp
Solen skiner
Människor skrattar
Livet utanför fortsätter
Tårarna rinner utefter kinderna
Tröstlöst
Hopplöst
Just då
Tid kommer när det lättar
Det finns ljusa stunder också
Du har bara inte hittat dit ännu...

Författare okänd

 

Livet


Livet finns bara där
Självklart och som om det alltid funnits
Rutinerna tar över
Vi hinner inte
Dagarna bara rusar iväg
Och vi följer med
som om vi var tvungna till det
Men vem har sagt
att vi måste springa genom livet?
Vem har bestämt
att allt ska gå så fort?
En dag kanske allting stannar upp
Inom loppet av bara några minuter
kan hela vår värld förändras
Den värld vi tar för given
De människor vi älskar
men inte alltid talar om det för
När de försvinner
finns inte längre någon självklarhet

 

Författare okänd

 

Sorgsen blick


Jag möter din blick för en kort stund
Jag ser sorgen
Du ler, men vad hjälper det?
Ögonen befinner sig i sorgens landskap
Eller om det är förtvivlan
Du kämpar hårt för att dölja känslorna
Vägrar att låta någon se tårarna
Men jag förstår din sorg
Jag har ju varit där jag också
Jag vill inte trösta dig
för det hjälper dig inte
Det du behöver är tid att gråta
Sorgen kräver utrymme
Den tar plats
och den måste få finnas i ditt liv
När tiden är mogen
kommer du åter att le
men på ett ärligare sätt...

 

Författare okänd

 

Sorgedikter av Vivi Henriksson (en änglamamma på mitt jobb) 

 

 

Sorgen ska ha klingat ut

och minnena bleknat

få förstår styrkan i den

den låter sig inte styras

den lever sitt eget liv

och jag med den. 

 

 

Fyra år utan att kunna se eller röra

där skriket av tomhet och saknad ekar

och dör bort…..

en längtan som ingen kan stilla

efter dig som varit

men inte längre är. 

Tårarna tar aldrig slut

var finns denna evighetens sjö

Saknad som vibrerar och spränger

utan slut

Så nära i minnet och tankarna

men för evigt onåbar. 

 

 

Var finns du

Vad tänker du

Vad känner du….

Finns du

Tänker du

Känner du….

Frågor utan svar

evighetens gåta. 

 

 

Du är min eviga skugga

bakom, framför, vid sidan om

alltid lika gäckande

Ibland större än mig

ibland så liten, nästan omärkbar

men alltid där, närvarande,

Jag kan inte springa ifrån dig,

inte sudda ut dig

trampar jag på dig bryr du dig inte

Sorgen är ditt namn

för evigt hoplänkad med mig

ändock, utan sol eller ljus skulle du inte finnas.

 

 

Vi såg Dig ligga där

Förstod inte

Vart hade Ditt leende tagit vägen,

glimten i ögat?

Varför andades Du inte?

 

 

Tystnaden spred ut sina vingar över oss

Ville inte förstå

Ville inte fatta att Dina tankar var bortblåsta

Att Dina drömmar var förstörda

Att Du aldrig mer skulle få känna vinden mot Ditt ansikte

Se solen gå ner vid horisonten

Höra fåglarna sjunga i träden

Känna doften av sommaren 

 

 

Ville inte förstå att anledningen till att Du inte andades

berodde på att Du inte fanns

Det enda som  finns kvar nu, av Dig, är vår saknad

Sticket i bröstet och tårarna längs våra kinder

Det enda som finns kvar nu är våra minnen

Och tystnad

Så mycket tystnad

Tänk att tystnad kan låta så mycket 

 

Författare okänd

 

Här nedan kommer en underbar dikt av Marianne deValladolid, änglamamma till Micke. Varje ord hon skriver är vad jag själv tänker och känner. Fler dikter finns på Mickes minnessida se länk under Änglabarn.

 

Kärleksband

 

Starkare än döden

är kärleken , du vet

följer dig där borta

i din evighet

 

Över tysta vatten

till ett okänt land

efter dig jag sänder

kärleksevigt band

 

Till din nya hemvist

sträcker bandet sig

ger dig av min värme

skyddar, värnar dig

 

 

 

Livstidsdom utan nåd! 

 

16 månader sedan vår värsta mardröm blev vår livstidsdom!

16 månader sedan vi hittade vår äldste son död genom suicid!

16 månader utan honom...utan honom för resten av våra liv!

Den där dagen för 16 månader sedan dömdes vi till livstid!

En livstid av sorg och saknad!

En livstidsdom utan benådan!

En livstidsdom som ej går att överklaga!

Vilket brott har vi begått för att dömas till denna livstid?

En livstidsdom med överlevnadsplikt!

Saknar min unge så otroligt mycket!

 

Skrivet av mamma Pernilla 3/3-08, 16 månader efter Christians död.

 

You never said I'm leaving
You never said goodbye
You were gone before we knew it,
And only God knew why
A million times we needed you,
A million times we cried
If Love alone could have saved you,
You never would have died
In Life we loved you dearly
In death we love you still
In our hearts you hold a place,
That no one could ever fill
It broke our hearts to lose you,
But you didn't go alone
For part of us went with you,
The day God took you home.

-Marcia Cross

  

 

 Nästa dikt är skriven av en mamma till fem barn varav ett i Änglarnas stad precis som jag och vartenda ord stämmer på mig också.

 

LJUS I MÖRKRET

När sorgen i hjärtat
bankar och slår
Och i själen det river
upp smärtsamma sår.

Då finns det något
som fyller mitt glädjerus
För i mitt mörker
finns fyra tända ljus.

Mina älskade fyra barn
ni tänder era ljus
Så inte bara sorg
slår fäste i mitt hus.

Jag älskar er
av hela mitt hjärta
Ni är min glädje
i all min smärta.

MAMMA

skriven av Marie-anne Thörnström 3 juli 2008,

mamma till Marcus 82-02 alltid älskad alltid saknad 

 

TILL DIG SOM INTE MIST ETT BARN

Jag ber dig tala inte om för mig att du förstår mig, hur det är att mista sitt
barn.

För du kan inte förstå min sorg och min saknad.

Du kan inte förstå, hur hela min kropp skriker efter mitt barn.

Den kroppen som en gång burit och fött detta barnen.

Du kan inte förstå hur det är att se och säga farväl till sitt döda barn.

Du kan inte heller förstå hur det är att gå på sitt eget barns begravning, och
att välja en gravplats och en gravsten till sitt barn.

Du kan inte förstå hur det är att dag efter dag, månad efter månad gå in genom
kyrkogårdens grindar för att hälsa på sitt döda barn.

Och det enda man kan göra är att göra fint och tända ljus vid graven.

Du kan inte förstå att man ibland knappt kan andas av saknad efter sitt barn.

Du kan inte förstå att aldrigheten, att aldrig mer få se sitt barn här i detta
livet, gör så förbannat ont i både kropp och själ.

Du kan inte förstå att barnets syskon inte bara miste sitt syskon , utan också
sina föräldrar.

Hur kan du säga till mig att livet måste gå vidare.

Tror du inte att jag kämpar varenda dag.

Att jag kämpar för att finnas kvar här i livet för de andra barnen.

Att jag går upp varje morgon.

Att jag lagar mat till de andra barnen

Att jag verkligen försöker vara en mamma för de andra.

Att jag går ut med hundarna varje dag.

Att jag går till kyrkogården varje dag.

Hur kan du då tala om för mig att livet måste gå vidare.

Jag är ju kvar här i livet,

Jag har inte tagit livet av mig.

Jag är ju med i livet, men på ett annorlunda sätt.

Så säg inte till mig att livet måste gå vidare, bara för att du har ett bra
liv.

Snälla säg inte till mig att jag måste glömma.

Varför måste jag glömma? är det för att du ska må bättre.

Tror du att jag kan glömma ett barn som jag fött och levt med i 20 år.

Hade du kunnat det? Eller säger du så för att du orkar inte med min sorg.

Tycker du inte att jag varit helt galen om jag plötsligt en dag bara glömt
mitt döda barn.

Säg inte att jag måste glömma något så fint som min son, Någon som jag älskat
så mycket, som har varit en stor del av mig själv.

Be mig aldrig att glömma mitt barn.

Om du inte klarar av och inte vet vad du ska säga, säg ingenting då.

Det räcker med en kram, ett leende eller en klapp på axeln.

Jag är inte farlig och jag smittar inte. Jag har mist mitt älskade barn.

Så försök inte att förstå , för det kan du aldrig.

Skriven av Marie-anne Thörnström

mamma till Marcus 82-02 alltid älskad alltid saknad

 

 

Här skiljs våra vägar i livet
men du lät mig tidigt förstå
I stjärnorna står det skrivet
tillsammans för alltid ändå

När natten så stilla sig sänker
finns tystnadens tomhet hos mig
Och likt den klaraste stjärna som blänker
så stark är min kärlek till dig

Du är för alltid en del av mig
som polstjärnans ljus i natten
Jag tänder ett ljus
som en hälsning till dig
som en bro över mörka vatten

Du är för alltid en del utav mig
så fjärran men ändå så nära
En ängel ska bära min hälsning till dig
Du är alltid en del utav mig

Lasse Berghagen

 

Bortom överlevnad

 

Du kan gråta varje dag över att han är borta.

Eller du kan le för att han har levt.

Du kan sluta dina ögon och be att han kommer tillbaks.

Eller du kan öppna dina ögon och gråta över att han lämnade dig.

Ditt hjärta kan vara tomt för att du inte kan se honom

Eller det kan vara fullt av den kärlek du kände

Glädjen över att du har känt honom.

Du kan vända dig från morgondagen och sörja gårdagen

Eller du kan vara lycklig imorgon för att han var en del av ditt liv igår.

Du kan komma ihåg honom med ledsamhet att han är borta.

Eller du kan ära hans minne och låta det leva vidare

Du kan gråta, stänga din själ, vara tom och vända ryggen mot livet.

Eller du kan göra det han ville - Le, öppna dina ögon, älska och gå vidare.

 

Okänd föfattare