Dagbok/Blogg

 

Christian kom i drömmen!

2008-11-22

 

Min dotter Sarah 10 år "såg" sin storebror några gånger i början men nu var det längesedan hon sa något om det. Jag har inte heller "känt" av honom här hemma på ett tag och riktigt längtar efter att känna hans doft igen!

Senast jag kände och "såg" honom var en dag i början av sommaren, jag hade jobbat rätt mycket och var en dag ute i trädgården för att göra lite
iordning i en rabatt...jag blev väldigt yr...försökte fortsätta...tänkte det
går snart över...men det blev värre och snart kunde jag knappt stå på
benen...var tvungen att gå in och lägga mig...kunde inte röra på huvudet
överhuvudtaget för då bara snurrade allt...fick hjärtklappning och hög puls.
Blev lite orolig själv faktiskt ett tag...ambulanssjuksköterskan inom mig
vaknade...men jag beslöt mig för att avvakta...sov hela eftermiddagen och
det var då det hände!

Christian kom till mig i drömmen...eller vad det nu var! Han var så verklig!
Har aldrig varit med om något liknande! Jag kunde ta på honom och vi satt i soffan, jag och Göran på varsinn sida om honom...jag pussade och pussade på honom tills han sa "det räcker nu morsan"...han berättade att han fått lov att komma tillbaka till oss en liten stund för att säga att han hade det
bra...att han saknade oss men hade det bra! Jag vet inte varifrån han fått
lov att komma tillbaka...jag hade miljoner frågor men han hann aldrig svara
på dem...men en sak kommer jag ihåg väldigt tydligt...han sa att man måste "förtjäna" att komma dit han var och om man tar sitt liv så får man
vänta...undrar om han fick vänta och på vad...det var som om han sa "mamma gör inget dumt för då får du ändå inte träffa mig på ett tag utan måste "förtjäna det först"...hur man ska "förtjäna" det har jag ingen aning om!

Jag vet inte riktigt vad detta betyder men tror att det var hans sätt att få
mig att fortsätt kämpa vidare här nere utan honom...kämpa vidare för de
andra barnen...inte i min förtvivlan och längtan efter honom göra något
dumt!

Sedan dess har jag inte känt hans närvaro här hemma...jag har bett honom att komma till mig i drömmen...men det har han inte gjort...i alla fall kommer jag inte ihåg det när jag vaknar.

Kram Pernilla Christians änglamamma