Dagbok/Blogg

 

Att vara Änglamamma...

2009-02-05

 

...är det svåraste jag någonsinn varit med om. Jag vill inte vara Änglamamma...jag vill bara vara mamma!

 

Oavsett hur våra barn lämnade oss så ger det djupa svårläkta sår i hjärtat och ärret blir alltid kvar...ibland rivs det upp och blöder...ibland t.om störtblöder det...ibland kliar det lite...ibland mycket...ibland märks det knappt inte... men det finns ändå alltid där.

Jag är oerhört tacksam för de nästan 22 åren som jag fick äran att vara mamma till just min son och jag kan minnas och skratta åt olika saker han sagt och gjort...men livet blir aldrig mer detsamma...även om det som många säger till mig...går vidare.

 

Javisst går livet vidare (tycker inte om de orden igentligen) vare sig vi vill eller inte...ibland går det vidare utan mig känns det som och ibland följer jag med...även om det fortfarande är mycket tufft vissa dagar så försöker jag följa med livet...t.om planera framåt...och jag kan faktiskt glädjas och längta efter saker...något jag inte trodde var möjligt för bara ett litet tag sedan. Men så plötsligt kommer de där dagarna när allt faller...när jag faller och saknaden och längtan river mig i bitar...sakta, sakta får jag då kravla mig upp igen...och man vet aldrig när man faller igen...för det bara händer...utan förvarning!

 

Jag älskar dig min änglason...till solen och månen och tillbaka igen!

 

Puss och kram din mamma för evigt