Dagbok/Blogg

 

Brevet

2011-12-02

 

Idag skrev jag ett brev till mina arbetskamrater som jag gärna vill delge även  här eftersom många frågar ang mitt hälsotillstånd då jag varit sjuk en längre tid.

 

Hej arbetskamrater!

 

En liten hälsning och uppdatering ifrån mig. Tänkte att jag på detta sätt skulle berätta för er alla varför jag varit borta en längre tid. Blir lättare att berätta för alla på en gång istället för att dra det femtielva gånger när jag kommer tillbaka.

 

Som de flesta vet så var det en hel del som hände runt mig och familjen i våras med sjukdomar, skador och även dödsfall av nära anhöriga.  Men enveten som jag är så tog det ett bra tag innan jag insåg att det var just för mycket. Jag blev under våren själv dålig, det började med en förlamande trötthet, dålig mage, viktnedgång, sömnproblem och värk m.m men det var inte förrän jag började tappa håret som jag fick mig själv att ringa min vårdcentral.

 

Kroppen reagerade men hjärnan förstod inte.

 

Detta ledde till en väldigt omfattande utredning med olika diagnoser och flertalet undersökningar på vägen. Flera av mina värden var på tok för låga och det konstaterades att jag hade en besvärlig järnbristanemi och undernäring som med hjälp av mediciner var någorlunda under kontroll (men fortfarande inte riktigt bra) först i augusti med en försämring igen i september då jag blev inlagd. Hela sommaren och hösten har det varit flertalet läkarbesök och undersökningar och oron för vad som legat bakom mina låga värden har ju såklart varit stor både hos mig och familjen. Jag visste ju att jag mådde skit rent ut sagt men inte ens läkarna visste riktigt vad det berodde på.

 

För sju år sedan gjorde jag en sk gastricbypass som fungerat väldigt bra och jag har i det avseendet inte haft några som helst problem efteråt så att mina besvär skulle bero på det har både jag och läkarna tyckt vara långsökt. Men av någon anledning tar min kropp inte upp näringen riktigt som den ska just nu och därför kommer jag att få äta en del mediciner livet ut för att inte hamna i nya brister. Med detta och det jag har i bagaget med förlusten av min äldsta son i suicid för fem år sedan så slet allt som hände under våren/sommaren oerhört på mig och jag drabbades ovan på allt av en depression som jag nu får behandling för.

 

Min återhämtning går nu enl planerna framåt. Jag har en bit kvar innan jag är igång igen men jag kommer nog att kunna återvända till jobbet i januari, först som arbetsträning och sen öka på lite i taget. Magen är bättre, värken är bättre, näringsbristen är åtgärdad och mina värden ligger nu normala, t.om. vikten har börjat gå uppåt igen. Själen har fått sig en rejäl törn men även den är på bättringsvägen.

 

Mitt bagage och sommarens oro och alla undersökningar och mediciner blev till slut för mycket även för mig. Men nu blir jag starkare för var dag. Men att bli den starka person jag var en gång i tiden innan jag förlorade min son är bara att glömma och något jag själv måste inse.

 

Förlusten av ett barn gör så mycket med en som person och att förlora sitt barn i suicid gör ännu mer med en. Det är så mycket tankar som går utöver den normala sorgen. Att engagera mig i anhörigstöd och suicidprevention är något som hjälpt mig mycket och något som jag kommer att fortsätta med även i framtiden, men på mina villkor.

 

Jag hoppas att ni alla kan förstå lite av det som rör sig inom mig men samtidigt vill jag inte att ni ska förstå för den dagen ni kan göra det fullt ut så är ni oxå en Änglaförälder.

 

Jag vill att ni ska veta att jag älskar mitt jobb som sjuksköterska och att jag verkligen trivs på akuten med alla fantastiska arbetskamrater som ibland får slå knut på sig själva för att hjälpa andra men det är ju som ni vet lite av tjusningen med vårat jobb. Ni ska oxå veta att det är ok att prata med mig om det som hänt både när det gäller min sjukdom och min sons suicid, bara inte alla på en gång.

 

Jag kommer att försöka titta in på jobbet om inte annat så till julfrukosten.

 

Hoppas vi ses snart och er som jag inte träffar innan jul vill jag passa på att önska en så fin jul ni kan få oavsett om ni jobbar eller är lediga.  

 

Kram Pernilla